LillÖhman

Leva med sorg

Över ett år har gått och jag får fortfarande ganska jobbiga dippar. Jag får ont i bröstet av saknaden av henne. 

Jag skulle kunna göra vad som helst för att få ett samtal med henne. Vill bara höra hennes röst.. 

Igår mådde jag skit hela dagen, berodde också på sömnbristen. 

Sen då jag kom till mormor och morfar då hela släkten var där brast det. Var tvungen gå ut på balkongen och gråta ut en sväng. 

Sen kändes det bättre men ibland blir allt så jobbigt. 

Jocke var helt suverän. Han stannade kvar med Iza en stund så jag fick gå ner med släkten, ta det lugnt och dricka en öl i lugn och ro. 

Men det här med att leva med sorg är fan ingen lek. Det är ingen som förstår

som inte går igenom det själv. Är en konstant känsla i bakhuvudet som stör i allt man känner. 

Men jag hör min mamma i mitt huvudet. 

"Men lilla gumman, sluta gråt för mig, jag har det bra där jag är nu så ha kul och njut av livet. Ät gott och njut. Lev medans du kan och va lycklig varje dag. Livet är för kort för att ha tråkigt!" 

❤️

Å, jag blir alldeles tårögd.
Det är tur att din mamma lever inuti dej så att du fortfarande hör hennes kloka råd och ord. Så extra guld värt att ha en fin man som finns där, livs levande. Men du, man FÅR vara ledsen och sörja - så länge man också tar vara på livets guldkanter som finns här och nu. Ett steg framåt, två bakåt, ett stort skutt framåt och så faller man likt förbaskat ibland. Men på något vis kravlar man sig framåt med sina minnen och glädjeämnen i vardagen.

Det låter EXAKT som hennes ord! 💝💝💝
Kraaaaaaaaaam