LillÖhman

Världens snällaste Kicki har gjort denna fina bild =) Tack, snällis!!

Hos moster Edith

Nybadad och nya kläder =)

Nu till våran förlossnings-berättelse:

Efter ett mkt trevligt nyårsfirande for vi hem och la oss. Kring två kom första värken i ryggen och ljumskarna. Den natten sov jag ingenting och värkarna fortsatte in på fredagen. Vi ringde BB och fick prata med en barnmorska som tyckte vi skulle vänta några timmar innan vi drog. Men kl 20, efter lite blod i trosorna, gav vi upp och packade ihop oss. Nu kom värkarna 6-7 minuter efter varandra. Men bil-jäveln började tjorva och vi fick lämna den, hos en snäll dam, i Rosvik, på hennes gård. Tusen tack, snälla du!!! Ska skicka blommor till henne =).

Hur som helst så kom mamma i full fart och körde oss till Sunderbyn. (TAAAAAACK snälla mamma). Då vi kom fram fick vi göra en CTG-kurva och en undersökning, då var jag öppen två cm, så vi fick värktabletter och gå vidare för att "sova" på hotellet. Fick tre timmar sömn och sen började det jobbiga. Värkarna kom tätare och blev större. Kl sju på morgonen gick vi till förlossningen och fick göra en ny kurva och en till undersökning, var nu öppen 4,5 cm.

Nu fick vi flytta oss till förlossningssalen och träffa våran underbara barnmorska. Nu var det bara plågas och vänta, fick även lavemang. Efter en stund hade jag så jävulst ont att det var dags för bedövning, nu var klockan tio och en doktor fick komma och ge mig ryggmärgsbedövningen. Det var fasen det bästa! Allt försvann och jag kunde vila en stund, hämta krafter. Nu var jag öppen 5 cm.

Kl 11 fick jag super-ont och barnmorskan tyckte det var jätte knäppt..hon kollade mig och nu var jag helt plötsligt öppen 10 cm (!!!). Snart dags att krysta! Fick ligga på sidan och sittandes på knä, grymt bra att sitta på knä, fick en jäkla kraft! Efter mkt smärta var han snart ute men jag var lite trång. Då säger barnmorskan: Nu måste vi klippa! Jag fick panik och började gråta, men världens bästa Jocke peppade och tröstade mig. Då fick jag ett jävlar anamma i mig och krystade, hon klippte och ut kom världens finaste bebis! =) Jag hade så jäkla ont att jag kände inte ens att jag sprack nästan hela vägen, dock var det en konstigt känsla då hon klippte mig, men det gjorde inte ont. Det är nu man får ta dom smällarna :P.

Sen sydde hon mig i en timma ungefär, sen fick jag äntligen slappna av.

Måste säga att man var mäkta stolt över sig själv efteråt och fy fasen vad jag grinade då Neo kom. Men snacka om att jag inte hade klarat det utan Jocke. Han var helt suverän, peppade och stöttade mig genom hela förlossningen. Helt underbar kille jag har!!!!!!

Sen blev jag glatt överraskad av Sunderbyn, har hört mkt dåligt, men jag tyckte alla barnmorskor var helt suveräna och vi blev omhändertagna riktigt bra, vilket gäng!! Tack till hela personalen!

Men nu är vi som sagt äntligen hemma och jag ska fortsätta mysa med mina killar. Har passat på att skriva detta medans ängeln sover, men nu tror jag det är dags att gå till han. Ha det bäst...från en stolt mamma till en otroligt vacker unge...